Men plötsligt händer det, det som får en att glömma de stelfrusna fingrarna, den jäkla blåsten och den varma sängen. En större öring suger i sig flugan och rusar iväg i strömmen. Det är den känslan som får en att utstå allt och stå utvadad i ur och skur. Kärleken till flugfisket och öringen, och axlarna kan ramla ner en decimeter igen.
gult
på återseende
Förmodligen är jag på plats vid nån öringhåla nästa helg igen.
Några som är minst lika tokiga, om inte mer, är de som gjorde säsongens första åk på Skutan igår. Kolla här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar