Vita fjäll och gula bukar

Idag var det öringdags igen. Snön låg vit i skogen när jag traskade mot min tänkta fiskplats. En lite konstig känsla att gå igenom snötäckt skog med ett flugspö i handen. Det är lite av tjusningen med senhöstfisket, tycker jag. Man utmanar naturen som vill inta vinterdvalan och gängse normer som säger att nu går det inte att fiska. Men se, det gör det.

öringmorgon

Redan i första kastet var en fisk och drog i flugan, en grizzlyfärgad HM streamer. Efter några kast och byte till en brun/gul HMZonker så kunde dagens första öring håvas. Även nästa öring fattade tycke för denna fluga. Nöjd och kaffesugen gick jag iland och gjorde upp eld och laddade svartpannan. Varm inombords fortsatte jag fisket och i en strömkant högg nästa öring. Dock klev den av efter några sekunder.

Ett stycke längre nedströms intog jag nästa öringlokalitet. I ett av de första kasten högg det till och dagens största öring håvades, som nästan tangerade kilostrecket.

Efter ytterligare en tappad öring ute i strömmen kände jag mig nöjd och begav mig mot bilen. Inte bara nöjd med fiskeresultatet, utan med helheten. Äntligen en dag med nästan vindstilla och temperaturen höll sig på rätt sida nollpunkten så det blev ingen isbildning i spöringarna. Jag har aldrig tidigare varit med om ett sådant fint oktoberfiske, det är bara att tacka och ta emot. Vattennivån ligger på en bra nivå och öringarna är med på noterna. Även idag såg jag några vak ute på selet.