Premiäröring

Som jag skrev igår så var premiären mycket mycket nära. Det handlade bara om timmar faktiskt. Med gårdagens upplevelser med finväder och öppet vatten så bestämde jag mig för att göra flugfiskepremiär idag. Tyvärr visade sig vädret från sin sämre sida imorse, dimmigt och strax över nollan. Men jag hade bestämt mig och jag hoppades att dimman bara låg tät här nere i Järpen och inte vid ån. Framme vi densamme vid 10-tiden kan jag bara konstatera att så är inte fallet. En stund senare står jag med färdigtacklat spö redo att göra årets första kast, men för att dra ut på "plågan" lite längre dricker jag en kopp kaffe innan det första kastet läggs ut.

Trots att en svag vind gör sitt bästa för att kyla ner mig och att solen lyser med sin frånvaro är det ändå skönt att vara igång igen. Visst är man ringrostig i kastarmen och ibland blir kasten därefter. Jag provar lite olika flugor, men ingen fisk visar nåt intresse. Nedanför iskanten där jag står ser jag en liten öring som simmar förbi och det ser ut som den plockar något från en sten. Kanske hittade den en nymf. På isen hittar jag några få nymfskal. Den stora kläckningen av bäcksländenymfer har inte kommit igång än.

Eftersom jag ska gå med Lillgrabben på bio på eftermiddan kan jag inte stanna för länge. Jag beslutar mig för att prova ett sista ställe innan hemfärd. Nu har jag en svart Ugly Nymph på tafsen. I ögonvrån ser jag en rörelse i vattnet. Jovisst, det är ett vak. Ett litet försiktigt. Jag placerar flugan i närheten, men inget händer. Upprepar detta några gånger. Då ser jag ett nytt vak en bit till vänster, vid iskanten. Jag placerar flugan där och då händer det som jag längtat efter sen i början av november. Fast fisk och böjt spö ! Yes ! Efter en kort kamp kan jag landa en öring på ca 40-45 cm, genom att sitta vid iskanten och lyfta upp den, en inte helt ofarlig handling. Avkrokning och fotografering och sen tillbaka till vattnet med den, för att förhoppningsvis återses när den har ätit upp sig lite.

Det får sätta punkt för årets premiär, som till slut blev lyckad. Tittar jag upp mot himlen så ser det ut som solens strålar nästan lyckas tränga igenom molnen för att dela min glädje, men bara nästan. Öringen tog alltså på min nya skapelse, Ugly Nymph. Jag tror inte man ska dra för stora växlar på det, utan jag lyckades placera flugan framför en hungrig öring. Tänk dig själv att du levt på blodpudding hela vintern och ju längre tiden har gått desto enformigare har måltiderna känts. Om nån plötsligt lägger en pizza grandiosa med extra allt framför dig, vad skulle du göra då ?