torsdag 29 januari 2009

Catch the Rainbow


Härom dagen fick jag ett webbtips av min kollega och vän strängbändarn n´Ove. Han bad mig kliva in på www.wolfgangsvault.com/. Där finns en massa godsaker i form av konserter från den gamla goda tiden. Jag blev helt knockad i första ronden. De två senaste kvällarna har jag lyssnat på konserter med Rainbow från ´81 och Sabbath från ´80 samtidigt som jag suttit vid städet. Mycket mer finns att lyssna på, för alla musiksmaker. Nu kan jag låta CD-skivorna vila och istället lyssna på outgivet material med mina gamla hjältar medan jag sitter nere i min hobbyhörna. Tack Ove !








Vid städet har jag bundit upp "de gamla vanliga" streamerna. De går åt, som en kall öl en lördagskväll, på Tradera. Pengarna som rullar in investeras i nytt flugbindningsmaterial eller fiskgrejer. Till kommande säsong måste jag investera i ett par nya vadarskor. Det blir nog ett par av samma fabrikat jag har nu, nämligen ett par Korkers med utbytbara sulor. Det är skor som passar mina behov, där jag ibland behöver gå nån kilometer till en fiskeplats. Att gå i terrängen med filtsula kan ibland bli lite halkigt. Sen återstår att se om jag kan köpa dem här i Sverige, eller om jag måste beställa dem från USA. Flugfiskebutiken i Borlänge, www.capricorn.se/ ,har sagt att de ska ta in dem i sitt sortiment i år igen. Hoppas på det.

lördag 24 januari 2009

Försämrad diagnos

Längdåkarsjukan har slagit klorna i mig. Symptomen i morse var att jag klev upp tidigt, och efter en kopp kaffe och två mackor, stod jag i spåret redo, innan det ljusnat, för 15 km´s åkning.
Under skidorna Start´s tapevalla, en fantastisk uppfinning, för den late och tidssparande skidåkaren. När man åker 15km´s spåret ska man uppför rejäla backar som "Ottobacken" och "Wassbergsbacken". Ni som kan er skidhistoria förstår storheten i dessa namn och lutningen i backarna är i direkt proportion till deras meriter. När jag rejält svettig kliver in i hemmet möts jag av doften av nybakade bullar. Det blir afterski med kaffe och bullar. En inte helt fel lördagsmorgon här i Järpen.

Apropå skidspåren, så ska jag nu avslöja en hemlighet för er. Titta på bilden nedan.


Ni som tror att SMHI har sitt näste i Norrköping, ni har hela tiden blivit lurade av svenska staten. I själva verket ligger den här, norr om Järpen, efter 2 milsspåret. Sprid inte detta vidare, och framför allt, kontakta inte Sverker Olofsson eller Janne Josefsson. Det blir ett sånt himla liv i massmedia då.


Häromkvällen hittade jag en film på nätet som blev till "kärlek vid första ögonkastet". Det var via en norsk sida, www.fluefiskesiden.no/. I vårt västra grannland finns det många intressanta flugbindare som André Brun, Pål Krogvold och Herman Arve Tangen. Nu dök ett nytt namn upp, Rune Stokkebekk. Filmen visar hur en av hans skapelser Foam Swimming Caddispupa binds. När jag såg hur bakkroppen binds for mina tankar genast till mina egna foamcaddis och att detta kanske är något för dessa. Eller varför inte använda tekniken på en foamsuperpuppa. Ja, kanske kanske......
Länken till filmen är: http://vimeo.com/2388039?pg=embed&sec=2388039.


tisdag 20 januari 2009

There´s a new rod in town

Igår utökade jag spöarsenalen med ett Vision 3zone klass 4. Priset var helt rätt, 795 kr, mot ordinarie 1795 kr. Jag behövde inte så lång betänketid innan jag slog till. Jag köpte det från http://www.nyasporting.se/. Erbjudandet finns fortfarande kvar i deras webshop. Jag har länge lekt med tanken att ha ett lättare spö när jag fiskar i mindre vattendrag. Mitt klass 6 spö känns ibland lite för klumpigt när man fiskar bara några meter ut, med mindre flugor.



Helst hade jag velat ha ett i 8', men det var inte tillgängligt så nu blev det ett 9'. Den kortare varianten är lite mer praktisk när man smyger i buskarna. Nu återstår bara att inskaffa en lämplig lina. Läser man senaste numret av Allt om Flugfiske och artikeln där de testar linvikter så inser man att allt inte är som det ska med AFTM-märkningen på fluglinor.

I vilket fall som helst så ska det bli kul att fiska med det och vi får se hur länge jag kan hålla mig innan jag står på gräsmattan och provkastar det.

torsdag 15 januari 2009

Mina flugor #6

Det är dags för en comeback i min flugask. Det är en fluga som har gett mig många fina öringar. Jag har inte använt den på några år nu, andra flugor har kommit emellan. Jag kallar den ST-Marabou Matuka. Matuka är ett gammalt sätt att binda streamers. Man använder samma fjädrar, som binds fast på ryggen, till både vinge och stjärt. I detta fall använder jag några av mina favoritfjädrar, marabou grizzly. De finns i en massa färger som tex natural, se nedan, brown, tan och olive.



Marabou är att mångsidigt material. Det kan användas till allt från dubbing i nymfkroppar till vingar på streamers. Det kan se väldigt yvigt ut i torrt tillstånd, men i vattnet blir det väldigt livfullt. Just grizzlyvarianten ger liv- och effektfulla flugor. Eftersom marabou är så mjukt fiskar dessa flugor bäst i lugnt eller långsamt strömmande vatten. I snabb ström trycks bara fjädrarna ihop och flugan "dör".






Här är en ST-Marabou Matuka i färgen natural grizzly bunden på en ordinär streamerkrok och försedd med conehead. Att förtynga streamerna är nödvändigt för att snabbt komma genom ytspänningen och ner i vattnet till fisken, anser jag. Annars finns risken att flugan ligger på ytan och där fångar den knappast någon fisk.



Här är samma fluga fast i vått tillstånd och visst finns det en svag likhet med ett fiskyngel ?

Som sagt, detta är en kanonstreamer för öring. De färger jag haft mest framgång med är grizzlybrown och natural.

söndag 11 januari 2009

Same same but different

Nu ska jag presentera några nya flugor för detta året. Nya och nya förresten. Grunden är densamma, det som är nytt är materialet och färgerna. Nu lyfter jag på locket till streamerasken och visar upp "hemligheterna". De har provfiskats under förra säsongen med gott resultat.








Den första är en variant på min ST-Epoxystreamer. Den ser nästan ut som förut, det som skiljer är vingmaterialet. På denna är det gjort av något som heter "Ice Wing Fiber". Jag har beskrivit det i ett inlägg under hösten. Det är helt enkelt Ice-Dub, fast i 15-20 cm långa strån. Skillnaden, mot tex Wing´n´Flash, är att vingen blir lite mer ojämn. Detta är inte till någon nackdel utan ljuset kommer att reflekteras lite mer oregelbundet. En annan skillnad är att de finns i andra färger. Dessa två är i färgerna Baitfish mix och Minnow back. Jag har även detta material i svart och grått.






Den andra flugan är min trogne följeslagare ST-Zonker i några olika Black Barred kulörer. De har skymtat förbi i flera inlägg tidigare, men nu blir de "officiella".



Den övre är i varianten Black Barred Chinchilla och den undre i Black Barred Grizzly. Båda har fiskat bra under slutet av förra säsongen, speciellt dagtid, och fått en permanent plats i min streamerask. Black Barred skinnremsorna är lite dyrare, men färgningen gör flugorna mer effektfulla i vattnet, så det är värt den extra kostnaden.

Är ni intresserade av dessa eller mina andra flugor så hör av er.

onsdag 7 januari 2009

Partridge Flytying Open

I senaste numret av Flugfiske i Norden medföljde tre krokar så man kan delta i ovan nämnda tävling. Temat är dagsländor och man ska binda en nymf, en kläckare och en färdig slända. Min vana trogen är jag ute i sista stund. Flugorna ska vara inne på måndag och nu ikväll gjorde jag flugorna. Med risk att inte bli diskvalificerad så visar jag ingen bild på dem. Jag spar det till ett senare tillfälle. Ungefär som bidragen till Melodifestivalen, eller hur ?

Vill ni läsa mer om tävlingen kan ni göra det på: http://www.flugfiskeinorden.se/annons/pftopen.pdf

Juryn väljer ut 10 st flugbindare som får åka ner till Flugfiskemässan i Älvsjö, i mars, och göra upp om segern. Prisbordet är imponerande.
Vi får se om jag får anledning att boka nån stockholmsbiljett inom kort.

söndag 4 januari 2009

Difficult to cure


Det finns sjukdomar och så finns det sjukdomar. En del vill man absolut inte drabbas av, medans andra dras man gärna med. En av de senare slaget som jag brukar drabbas av denna årstid är behovet att åka längdskidor, att låta kroppen jobba och svettas en stund. För många år sen var jag hårt drabbad av denna åkomma, en träningsnarkoman. Ute i spåret 4-5 gånger i veckan med målet att åka från Sälen till Mora. En sträckan som jag avverkat 5 gånger, och bättre sätt att lära känna sin kropp finns inte. Fast det var för 2 barn och 10 kilo sen. Betydligt "friskare" är jag nyss hemkommen från en tur uppe i Hallskogen igen efter en milsrunda och har after-ski med en kopp java. Kylan har lagt sig som ett lock över trakten det senaste dygnet. I morse visade termometern -20 grader. När jag spännde fast skidorna på biltaket tittade grannen konstigt på mig och skakade på huvudet. Jag hade grundat med långkalsonger i fleece och en balaklava för att klara kylan. Uppe på höjden norr om Järpen var det "bara" -15 grader när jag stack iväg. Riktigt kall nysnö är fruktansvärd kärv att åka på. Man kan riktigt känna hur de vassa snökristallerna gör allt för att skära sig in i belaget och bromsa en. Man åker obetydligt snabbare än en korvkiosk, som han n´Wikegård skulle ha uttryckt sig. Det är en fröjd att åka i spåren ovan Järpen. Oftast är man ensam och kan åka i sitt eget tempo och låta tankarna löpa fritt, till skillnad mot spåren i ex Åre Björnen där man nästan måste ha kölapp för att få plats.


En annan åkomma, som jag dras med, är flugbindning. Lusten att binda brukar gå i vågor. För tillfället är den hög och jag har precis klarat av två beställningar på streamers. En av dem är gjord av en fiskeguide och ska ner till stockholmstrakten för att lura havsöringar. Han hade önskemål om rosa buk på Epoxystremers´och Baitfishs´. Det för bli årets första nyhet på flugfronten från mig.

En ST-Epoxy black&pink. Jag tror att den rosa buken kan fungera bra på våra öringar också. Den ska ivarje fall få en chans att visa vad den går för i sommar.

torsdag 1 januari 2009

Flugfiskeåret som gick

Nytt år, nya möjligheter. Tidig morgon och känner doften av årets första kaffekok. Huvudet känns tungt, inte av för mycket rusdrycker, utan av för lite sömn. Små barn tar inte hänsyn till vilken dag det är på året, utan vaknar samma tid ändå. Mina har den egenskapen att de gärna vaknar tidigt. Nu ska jag försöka få till en summering av året som gick, när det gäller flugfisket.


Det började bra. Redan i mitten av april fångade jag säsongens första öringar. Vid denna tid brukar bäcksländorna kläckas och det sätter fart på öringen. En bäcksländenymf på tafsen kan vara svår för öringen att motstå, eller en streamer för den delen. Jag kunde inte låta bli att skicka några retsamma MMS till vännen Lunkan, som jag visste stod upptagen med härligt fotsvettsdoftande slalompjäxor i Åre. Sen kom stora snösmältningen och det blev lugnare med fisket ett tag.



När den mesta snön smält undan var det dags igen för nya fisketurer. Det beror på hur mycket snö det varit under vintern och hur snabbt eller långsamt den smälter undan om och när det är möjligt att flugfiska vid denna årstid. Lyckas man pricka in rätt tid och plats kan man få uppleva fina fiskestunder. En och annan öring fattade tycke för mina flugor.



Den här perioden kan vi kalla för försäsong. Nu kommer vi in i den period som de flesta förknippar med fiskesäsong, alltså från 1:a juni till sista augusti. Då är det tillåtet att fiska i de flesta vattendrag. Det är bara några av länstyrelsens vatten på renbetesfjället som öppnar i mitten av juni. Detta pga renskötseln, fast de borde inte dra alla vatten över en kam. Vid många av vattnen i dessa trakter finns det inte en ren och det borde gå utmärkt att få fiska.
En öring jag bestämt kommer ihåg är den jag fångade några minuter efter midnatt, den 1:a juni, i Storån på tredje kastet. En blank stridbar öring strax över kilot nöp min Epoxystreamer.

I takt med att vattnet värms upp kommer mer och mer kläckningar igång och snart inträffade den de flesta sett fram emot, Rockenkläckningen. Då kan det vara ett helsicke att stå utvadad med fullt av vak omkring sig, och ingen fisk hugger hur man än kastar och byter fluga. Eftersom jag mestadels fiskar nattetid så upplevde jag inte detta så många gånger, men jag lovar att till kommande säsong ska jag ursätta mig för det.


En av årets roligaste öringar fångade Lilltjejen när vi var uppe hos Farmor veckan efter midsommar. Vi var ute på sjön Stor-Sjouten och rodde drag. Jag med en Rapala och hon hade sitt barnspö med en blå wobbler på linan, en Conrad.




Plötsligt hugger en fin öring hennes wobbler och hon skriker till och jag manar henne att, för Guds skull, håll i spöet och veva. Med lite assistans från mig kan vi till slut håva en öring som visar sig väga 1,3 kg. Att ha fångat öringen med detta barnspö och med en 10 kr´s wobblern var det inte många som trodde på, men så var det.


Under sommaren brukar jag, nästan uteslutande, fiska från ca kl 22 och framåt på natten. Då är det svalare och fisken lämnar djuphålorna och söker föda i skydd av mörkret. Mitt i sommaren är det en fröjd att vara ute nattetid, häruppe blir aldrig riktigt mörkt. Det är inte förrän vi kommit in i augusti som mörkret tätnar och man måste tända pannlampan.


Dessa två öringar kommer från Duvedsälven och bet på en ST-Zonker i kulören grizzlybrun en julinatt. Duvedsälven brukar leverera fin fisk, men jag hade ingen större lycka där. Under en period i augusti var fisket helt kasst. Vad man än gjorde så fick jag bara nån enstaka småfisk. Den mesta fisketiden tillbringade jag i Duvedsälven och Storån. I Storån fick jag en del fin fisk, både harr och öring.




Sommaren rinner iväg fort och man räknar dagarna tills det stora fiskeförbudet, den sista augusti. Detta år lyckades jag inget vidare med mitt augustifiske. Under denna period brukar fisket bli bättre när öringen blir mer aggresiv och söker sig mot lekplatserna. Ingen av de större öringarna visade något intresse för mina flugor, men den sista kvällen, i Storån, så högg en skaplig öring i varje fall, och jag kunde avsluta augusti ganska så nöjd.




September är harrfisketid i vissa vatten, men för mig blev det inget sådant. Jag passade på att besöka några fjälltjärnar och vid en av dessa upplevde jag en av årets mest positiva överraskningar, trots att vi var inne i september. På nattsländeimitation bärgades några fina öringar.







Den 1:a oktober då det blev tillåtet att fiska igen i vissa vatten, bla Duvedsälven. Oktober kan bjuda på allt från klara fina soliga dagar till snöstorm. En dag av det senare slaget befann jag mig i Duvedsälven och lyckades fånga en öring som nästan tangerade kilosstrecket.


Vid denna årstid brukar öringarna vara märkta av lekbestyren, alltså smala. Jag återutsätter alla oktoberöringar som jag fångar för att de ska få äta upp sig igen. Trots några fler turer blev det ingen större fisk, utan bara småöringar.










Nu har vi kommit till november och då blir fisket tillåtet i ytterligare fler vattendrag. Vid denna årstid får man stå ut med både kalla fingrar och tår, och har man inte klätt sig ordentligt under vadarna så blir man inte långvarig i strömmen. Första helgen i november fick jag uppleva det jag drömt om i flera år, en flugfångad öring över det magiska tvåkilosstrecket. Jag har varit nära flera gånger. Nu befann jag mig vid Storån, en kall och regnig dag, och plötsligt så stog mitt GT-Four i en väldig båge. En stor öring hade slukat min Zonker och efter viss möda och hjälp med håvningen så låg en 2050g´s öring i strandgräset. Lyckan var total. Vilket slut på fiskeåret.




Snart, rekordtidigt skulle det visa sig, kom snön och kylan vilket medförde att det bara var att packa ihop fiskegrejorna för detta år.


Mina flugor fungerade som jag tänkt, de fångade fisk. Detta är inget skryt utan ren fakta. De som har gått bäst är mina Epoxystreamers och Zonkers. Om dessa kan ni läsa i tidigare inlägg under rubriken "Mina flugor". Jag gjorde en snabb överslagsräkning och kom fram till att jag bundit och sålt strax över 400 streamers detta år. Inför nästa säsong har jag lite funderingar på nya färger på mina streamers och visst ska en och annan ny fluga också se dagens ljus.



Att börja blogga har jag inte ångrat. Läsare har hört av sig och nya vänskapsband har knutits, så det fortsätter jag med.

Även om slutet på sommaren var en riktig dödperiod och ingen bättre fisk ville hugga, så är jag ändå mer än nöjd med säsongen. Detta pga novemberöringen från Storån. Inför nästa säsong ska jag försöka fiska lättpackad, alltså inte ha alla "bra ha flugor" med, utan bara de som jag faktiskt fiskar med. Jag ska också försöka pricka in Rockenkläckningen och fiska mer på dagtid. Några nya vatten ska utforskas ytterligare och jag har tänkt mig att bli ännu bättre på åarna i "Vålådalstriangeln" Sist, men inte minst, ska jag fortsätta att inskola mina barn i fiskets underbara värld, och på så sätt kanske få en eller två fiskekompisar om några år.